Iran i kris? Kärnvapenhot och politiska vägval.

Tankekraft Förlag 2005. Häftad, 220 sidor, 260 gram. Svag stämpel, gallrad i övrigt nära nyskick. Nästa bombmål?
HÅKAN JAENSSON läser om Irans kris

Foto: HÅKAN JAENSSON

Häromveckan var vi i Teheran, min fru och jag. På semester, bara för att få se hur det är, egentligen. Innan något exploderar.

Jodå, Teheran är stort och stökigt, som ett sjabbigt Paris. Blänkande bankpalats och ruckel. Pigga tonårstjejer och välklädd medelklass. En fruktansvärd massa bilar och ovanför avgaserna de höga bergen med snö och slalomåkare.

Någon enstaka mulla, några moskéer. Ingen alkohol. Massor av nyfikna, vänliga människor.

En av dem är taxichaufför. Han frågade oss allt om världen utanför Iran och bjöd hem oss för att träffa hustru och söner.

Han är allmänt förbannad på det religiösa styret, tvingas ha parabol i hemlighet och riskerar böter och piskrapp för det. Han har ont om pengar och är störd över att, som iranier, inte ens kunna ta en öl.

När han vill veta något om omvärlden frågar han ut turister, de få han råkar på. Hittar han några tidskrifter utifrån i kioskerna har han ändå inte råd med dem.

" men han ser inte sitt land som en av "ondskans axelmakter" och skulle USA anfalla så skulle han, tror jag, än en gång gå in i armén. Hur han än hatar mullornas styre älskar han sitt land.

Mullorna ska bort, men inte genom någon främmande makts försorg.

Jag tänker på taxichauffören när jag läser Roger Howards Iran i kris? Kärnvapenhot och politiska vägval: den brittiska journalisten Howard försöker se båda sidor - och han är ingen tvärsäker motståndare till litet USA-demokrati i Mellersta östern. Han tycker bara att den senaste amerikanska taktiken, bland annat att försöka driva fram ett "folkligt uppror" genom att ge stöd åt motståndsgrupper som man själva terroriststämplat, är kontraproduktiv.



Det, och USA:s ständiga trakasserier, gör det lätt för mullorna att både öka repressionen och samla folket mot hoten utifrån.

Iran är inget lätt kapitel i världshistorien - och Howard gör inget enklare med sin omständliga, faktaspäckade bok (som också handlar om det påstådda kärnvapenhotet, stödet till Hizbollah med mera). Men den är utmärkt som korrektiv till en USA-dominerad nyhetsförmedling som snart kan få oss att tro att ett anfall mot Iran är en självklar, preventiv åtgärd för att den så kallade fria världen ska överleva - och att taxichauffören i Teheran skulle hälsa amerikanska soldater som befriare.
Håkan Jaensson