Det finns något skevt i vårt teaterarv. Det ser ut som att det i historien endast har funnits män som skrivit bra dramatik. Samtidigt som det för 100 år sedan fanns kvinnor vars pjäser sattes upp på Sveriges största scener och rönte stora framgångar. Men de senaste åren har flera av dessa pjäser satts upp på nytt och många har förvånats över deras aktualitet.

Är de här för att stanna nu? är en idé- och diskussionsbok om de projekt runt om i landet som utforskat och återupptäckt äldre dramatik skriven av kvinnor. Dramatik som många gånger handlar om hur det är att vara kvinna, ur en kvinnas perspektiv. En blick som ofta saknas i de stora klassikerna.

Mer daterade än en del av Strindbergs eller Ibsens ofta spelade verk är dessa pjäser inte. Däremot tycks de mig mer konstruktiva för nutidspubliken. När kvinnoemancipationen, världens största befrielserörelse, finns med som positiv kraft blir riktningen naturligt en annan. Mot större frihet.

Amelie Björck, GP maj 2008

Är de här för att stanna nu? innehåller dokumentation av föreställningarna med fakta och föreställningsbilder, men berättar också om feministiska strategier i skrivandet, om hur kanon fungerat som en uteslutande princip och vikten av att syna våra föreställningar om vad som är bra och dålig teater. Medverkande är bland andra litteraturprofessor Anna Williams, litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström, kritiker Ingegärd Waaranperä, regissör Jenny Andreasson, dramatiker Malin Axelsson och teater- och genusvetare Åsa Sarachu.

Projekten som uppmärksammar äldre dramatik skriven av kvinnor har pågått på flera teatrar i landet mellan 2006 och 2009, däribland Spets (ett samarbete mellan Östgötateatern, Riksteatern och Örebro Länsteater), Modärna kvinnor på Stockholms Stadsteater samt Dramatens läsningar och uppsättning av Final. Är de här för att stanna nu? är ett samarbete mellan Rosenlarv förlag, Östgötateatern och Riksteatern. Huvudredaktör för boken är Åsa Sarachu, tidigare projektansvarig för Modärna kvinnor.