Engleby

Forum 2009. Inbunden med skyddsomslag, 315 sidor, 590 gram.

Mycket gott skick.

Deckargenrens landskap är en värld i förändring. Med ett visst vemod men ännu större lättnad minns man 50-talets ambitiösa deckare, rågade med fröken och ni. För att inte tala om ?spelet är förlorat? eller ?hämnden är ljuv?- repliker som beskäftigt avslöjade den skyldige och som mycket sällan kunde överraska. Man skrev på i en sorts barnslig iver att vara både fyndig och farlig, och förebilden var givetvis oftast USA, där man kunde hämta och lära åtskilligt genom den hårdkokta replikföringen och det flotta kulissbygget.

Nu är läget ett annat. Nu gäller andra handskar, hårda eller inte. Tempo och flotta miljöer kantas av snabba cash-ryck och osannolika intriger, lockande genom sin orimlighet. Man kan höra de feta honoraren klirra i kassan medan de gnisslande portarna till internationella marknader slås upp och gränser överskrids. Och visst är det roligt med en välskriven deckare, synd bara att de är så sällsynta!

Engelsmannen Sebastian Faulks är relativt okänd i Norden. Han var journalist i många år innan han blev författare på heltid 1991. En roman, ?Charlotte Gray?, har filmats med Cate Blanchett i huvudrollen. Han har också skrivit en så kallad James Bondroman, ?I djävulens tjänst?.

Faulks har varit klok i sitt miljöval denna gång efter de rätt trygga tidigare satsningarna. Med stor berättarlycka ger han sig in i universitetsvärlden, en värld som här tycks både nyfödd och antik. Det 70-tal i Cambridge där Faulks valt att placera sina huvudpersoner upplever den första tafatta vågen av feminism.

Man röker hasch och sommarjobbar, spelar in tvivelaktiga filmer, stjäl cigarretter, och en och annan härmar en Abba-frisyr. Man pluggar i korta hektiska perioder och går på de klubbmöten som finns ofta bara för nöjet att få rösta vid styrelseval.

Resa till Paris är en dröm. Allt medan framtiden närmar sig spelar man volleyboll och diskuterar John Donnes kärleksdikter, knaprar valium och knycker cyklar, för kvällen är kylig och det är långt hem.

Det känns som en riktig och upplevd studietid som Faulks gör nedslag i. Det är en berättelse som sjuder av värme och den sorts livsenergi som är människans arvedel under en viss tid av livet. Faulks unga människor är nonchalanta och uppfinningsrika, de skjuter mognad och yrkesval på framtiden och tycks vara kungar i eget rike.

Då händer det oväntade och det är inte att Bob Dylan gått över till elektriskt. En flicka som heter Jennifer Arkland försvinner. Dagarna går utan att man får upp något spår. Hon har varit en populär flicka, i varje fall tidvis. Hennes försvinnande skakar om studenterna, en växande panik blandas med oro för sluttentor.

Faulks spelar skickligt på flera plan, den nutida världen och den förflutna, som kräver den döda flickan tillbaka med en obarmhärtig iskall fordran. Man får nästan spika fast händerna som dras mot bläddersynden, den sida där mördarens namn är ristat.

Trots den växande sp