Utanmyr

MånPocket 2006. Pocket, 154 sidor, 18x11cm. 96 gram.

Mycket gott skick. Namnad. Ibland snubblar du över böcker som du plockar upp helt utan förväntningar. De är skrivna av författare vars namn möjligen sätter igång någon slags vag déja vu-känsla i bakhuvudet, kanske har namnet dykt upp i någon bokdiskussion för länge sedan, men poängen är att du tar dig an berättelsen (nästan) helt obesudlad av förhandshype och förväntningar, positiva eller negativa. Du börjar läsa, och är fast från första sidan. Grattis, du har ramlat över en dark horse!



?Utanmyr? är en tvättäkta dark horse för mig, inhandlad för 25 kronor i fyndhörnan på en liten bokhandel på Drottninggatan. Helt obeprövad, och helt jävla omöjlig att lägga ifrån sig. Suggestiv och krypande otäck fastän inget egentligen händer förrän i de allra sista sidorna. ?Utanmyr? är berättelsen om Johanna, som träffar den karismatiska Susanna på en fest och, utan att veta riktigt hur det gått till, finner sig själv tacka ja till Susannas erbjudande att följa med till konstnärskollektivet Utanmyr djupt inne i Norrlands skogar. Väl på plats fascineras Johanna av människorna där, och blir alltmer förhäxad av Susanna, samtidigt som hon är orolig att saker och ting inte är vad de ser ut att vara i kollektivet. Vem är Sara, vars namn är inristad i plankorna i våningssängen, och varför blir alla så konstiga när hon nämner hennes namn? Vad är det för hemlighet som alla döljer?

Sofia Nordin jobbar mycket med antydningar och stämningsmarkörer. Det går inte att sätta fingret på varför stämningen i ?Utanmyr? är så obehaglig, men det är den, och stämningen förtätas i takt med att Johanna börjar söka svaren på sina frågor. Jag påminns lite om ?Den hemliga historien?, särskilt i porträttet av Johannas fascination inför människorna i kollektivet. Inte undra på att jag gillar det så mycket! Jag pratade ?Utanmyr? med Johanna L, som också läst den, under vår planeringsdag i lördags, och hon tyckte att den tog slut för fort. Det håller jag med om: här finns utrymme för en längre, mer invecklad berättelse, och efter all förtätad stämning kommer slutet abrupt, lite förenklande kanske. Samtidigt är det så fint med böcker som klarar en intensiv, nästan andlös sträckläsning, och Sofia Nordin lyckas verkligen hålla mitt intresse uppe boken igenom. Ibland kanske less är more?

Det här är en bok som förtjänar att läsas och räddas från utförsäljningslådorna. En Riktigt Bra Bok, helt enkelt.