Fru Lusta och fru Dygd. Studier och porträtt. Pocket.
Wahlström & Widstrand 1963. Häftad, 182 sidor. Gott skick, litet hundöra, välläst. Sten Lindroth var son till professor Hjalmar Lindroth och dennes hustru Stina Hildebrand. Hans bror Carl H. Lindroth var en framstående entomolog och brodern Arne Lindroth ekolog.
Lindroth växte upp i Göteborg, där hans far var professor. Han tog studenten vid Göteborgs högre latinläroverk 1933 och inskrevs vid Uppsala universitet och Göteborgs nation samma år. Efter fil.kand. 1936 och fil.lic. 1940 disputerade han 1943 med avhandlingen Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (promoverades 1944). Under studentåren var Lindroth aktiv i Juvenalorden och den liberala studentföreningen Verdandi.
På avhandlingen utnämndes Lindroth 1943 till docent i idé- och lärdomshistoria. Det följande decenniet ägnade han åt vetenskapshistorian. 1944-54 var han anställd av Stora Kopparbergs Bergslags AB, Falun, som historisk medarbetare, vilket resulterade i den stora historiken över detta gruvföretag. Samtidigt publicerade han vetenskapliga artiklar om bl.a. Christopher Polhem, Adam Afzelius och Urban Hiärne och upprätthöll från 1952, då han blev e.o. docent, undervisningen i idéhistoria vid Uppsala universitet. Lindroth var den självklare efterträdaren på den idéhistoriska professuren, när hans lärare Johan Nordström gick i pension 1957.
Som professor skrev han bl.a. Vetenskapsakademiens historia (1967). I sitt sista verk, den ofullbordade Svensk lärdomshistoria i fyra delar (1975-81), hann han sammanfatta sitt unika vetande om vår vetenskapliga kultur från medeltiden fram till och med gustavianska tiden. Han skrev även många kortare essäer i lärdomshistoriska ämnen, samlade i Fru Lusta och Fru Dygd (1957), Löjtnant Åhls äventyr (1967) och Epoker och människor (1972). Lindroth introducerade även svensk idéhistoria för en internationell publik genom utgivandet av Swedish men of science 1650-1950 (1952).
Lindroth var 1950-80 redaktör för Lärdomshistoriska samfundets årsskrift Lychnos. Han invaldes i flera vetenskapliga och vittra sammanslutningar, bland annat Vitterhetsakademien 1959, Vetenskapsakademien 1966, och Svenska Akademien 1968. Han var från 1953 korresponderande ledamot av Académie internationelle d?histoire des sciences, Paris, och bevistade flera internationella vetenskapshistoriska konferenser.
På 60-årsdagen 1974 tillägnades han en festskrift, Vetenskapens träd.
För Sten Lindroth var den goda litterära stilen ett arbetsredskap, och den historiska empirin utgjorde för honom den självklara utgångspunkten.
Sten Lindroth har i efterhand fått en viss uppmärksamhet för att han 1957 avvisade ett avhandlingsutkast av Michel Foucault. Men, som Foucault själv skrev, så var detta ?ett första utkast? med en ?odräglig? stil. Avhandlingen utkom fyra år senare i Frankrike.
Sten Lindroth var gift 1.) 1941 med Gunilla Kollberg (1918-61), 2.) 1966 (-74) med Gunvor Margaretha Persson (f. 1925).
Sten Lindroth ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård. Blan
