Butoh : kroppen och världen : body and the world

Häftad bok. Rye. 2003.

Nära nyskick. I butohdansen är allt av lika värde: dammkornet och skelettet, insekten och människans medvetande, tyngdkraften och föruttnelsen. Butohdansaren utforskar gränserna. Mellan det yttre och det inre, mellan kroppen och det omgivande. Omvandling, förändring, rörelse. Det är en sträng träning, man bryter ned för att bygga upp. Dansaren är anonymt vitmålad, liksom utplånad, ändå intensivt närvarande. Inte vackert, utan provocerande. Jag stärks i en misstanke jag länge burit: vår västerländska självbild är kanske inte sann. Jaget är överskattat. Det är inte vi som innehar huvudrollen. En sådan insikt kan vara förkrossande – kanske befriande – för ett alldeles vanligt ego i en kaotisk tid.

Butoh / kroppen och världen är en första presentation på svenska av butohdansen, som uppstod i Japan i slutet av 50-talet och numera är spridd över hela världen. Bakom denna fascinerande och radikala dansform ligger en komplex filosofi och ett konstnärligt djup som nog kan kännas främmande för många av oss. Koreografen och dansaren SU-EN förde in butoh till Skandinavien på 90-talet och har i sin dansgrupp SU-EN Company utvecklat konstformen på sitt eget sätt. Föreställningarna förbereds med djupgående studier och dansarna arbetar med gränsöverskridande ljud, ljus och bild. Jag tror att resultatet kan bli en nästan rituell upplevelse för publiken. I boken beskriver SU-EN sin metod och det finns också en bakgrund av den brittiske skribenten Gilles Kennedy. Texten är parallellt engelsk och svensk.
Fotografen Maja Sandberg har arbetat med gruppens dansare för att skapa sina bilder, frammana butohvärlden och hitta tolkningar som kan sammanfatta dansens väsen. Fotograferandet som del av en mycket fysisk konstnärlig process. Ett trettiotal fotografier i färg och svart-vitt iscensätter butohkroppen i landskapet: de vitmålade dansarna bland skärgårdens klippor, i en fågelfarm, i ett skrotupplag. Miljöerna verkar i sin ogästvänlighet oförenliga med kropparna. I bilderna tycks ändå butohdansarnas rörelser flyta samman med omgivningen. Gåtfullt och förbryllande. Det är inga stilleben, inga föreställningsbilder, utan en gestaltning av dansen som den upplevs inifrån.