Ährapredikning, öffwer then fordom stormechtigaste, oöffwerwinnelige, och högloffligaste furstes och herres, h. Gostafs, Sweriges, Göthes, Wändes etc. konungz och faders, christelige lijk, hwilket bleff medh kongligh herligheet nidsatt, vthi Ubsala domkyrkios främste chor, anno christiano 1560, XXI. decembris, sammanfogat och predikat aff ährawördigh herre, d. Petro Nigro, fordom biskop vthi Wästeråås, men nu sedan är hon, [...], uthgången aff Sylvestro Johanne Phrygio

Häftad bok.

Gott skick. Häftad med senare gråppappersomslag och färgade snitt. 4:o. (12) 104 (3) sidor. Titel inom träsnittsram tryckt i rött och svart. Titelbladet med bläckfläck som går genom 4 blad, fuktfläck upptill som går genom de 4 första bladen, samt en diskret äldre notering på sidan 11. Överlag ett mycket bra exemplar. 1620, Olof Olofsson Helsing, Stockholm. Warmholtz 3030. Peder Swart är mest känd för sin krönika över Gustaf Vasa. Dess tillkomsthistoria innehåller flera olösta problem. För att skapa klarhet kring några av dem är det nödvändigt att vända sig till denna ärepredniknig som är den litterära produkt som Peder obestridligen ensam stått för. Gustav I avled 29 sept 1560, och begravningsakten ägde rum i Uppsala domkyrka 21 dec. Peder har alltså haft begränsad tid till att skriva sin Ärepredikan. Det framgår också av det bevarade originalmanuskriptet som har många ändringar och tillägg. Dessa tyder på att Peder dikterat för skrivare med ledning av något utkast. Vissa markeringar av tillägg motsvaras inte av någon text. Antagligen har de skrivits på lösa lappar som sedan förkommit. Ärepredikan har avskrivits flitigt. Det var Johan Sylvester Phrygius som gav ut den 1620 efter en dålig avskrift. Ett ledmotiv i predikan har kung Gustav själv angivit. Enligt Peder framhävde kungen i sitt avskedstal till ständerna 1560 — ett tal som P refererar — att han varit ett Guds redskap att slå ned landets fiender, liksom en gång David i kampen mot Goliat. Därför ägnar Peder en stor del av den inledande framställningen åt att kommentera två märkliga tecken som iakttogs vid kungens födelse: Något som liknade en hjälm över huvudet och ett rött kors på bröstet. Peder tolkar dem som att kungen var av Gud utsedd till krigshjälte och förkämpe för den sanna evangeliska läran. Han utvecklar sina teman under fortgående jämförelse med och allusioner till Moses och Josef, som Gud lät utstå svåra prövningar innan de kunde genomföra sina livsuppgifter. På motsvarande sätt prövade han kung Gustav