Vinterträdet. Häftad

Symposion 2003. Häftad, danskt band med flikar, 89 sidor, 140 gram.

Nära nyskick. Om man hittar en antologi med svensk poesi från de senaste trettio åren är chansen stor att det är Tom Hedlund som ställt samman den. Han var så flitig i branschen ett tag att han benämndes antologet. Men han är lyriker också. En gång kallade han sig för "B-poet" i en dikt, nåt han förstås fick äta upp. Men i hans värld är det en hederstitel. Han har aldrig gjort uppror utan förvaltat arvet från romantik och modernism, hederligt och utan större åthävor.

I hans nya bok Vinterträdet finns en nertonad och problematiserad version av idén om poeten som utvald bärare av de stora insikterna. Men vilka insikter? Det är inte så självklart numera som för poesins stora siare. Ett glidande tvivel ger en sympatiskt elegisk ton åt dikterna. "Redan är jag föremål / för ett annat liv än nyss." Skogen är den rätta, men det är alltid fel glänta man hittar.



Alla - människor och djur och växter och ting, här råder den radikala jämlikheten - bär på budskap som de själva inte helt kan avkoda. Tom Hedlunds poesi är ett socialt spel med högst preliminära betydelser och sanningar. Läge för ironier - javisst. Men det finns en tillit mitt i oförståelsen, ett jämnmod i uppgivenheten. Den bristande inlevelsen mellan hand och verktyg är själva förutsättningen för deras goda samarbete.

Mycket ofta blir det god poesi av alla dessa intressanta tveksamheter. Tom Hedlunds paradoxer är mycket mildare än Gösta Ågrens - en själsfrände tror jag - och rimligare till formatet. Det går att snacka med dem. Den stora glädjen i att ge uttryck för den stora världssorgen kan man inte ta miste på i denna vackra lilla bok.
Magnus Ringgren