Stora makters uppgång & fall. Pocket

Månpocket 2015. 514 sidor, 230 gram.

Nära nyskick. om Rachmans nya roman handlar om en kvinnas flykt från rotlösheten. Men romanen är också en hyllning till ett åldrande medium ? papperet med ord på. Ulrika Milles läser en fin skildring av tidens gång.

Tom Rachmans nya roman handlar om en kvinnas flykt från rotlösheten. Men romanen är också en hyllning till ett åldrande medium ? papperet med ord på. Ulrika Milles läser en fin skildring av tidens gång.

Tom Rachman gjorde världssuccé med sin debutroman ?De imperfekta? som kom på svenska 2011, en roman som kalejdoskopiskt skildrade några originella gestalter verksamma på en urmodig papperstidning. Det kollektiva redaktionslivet gav en perfekt scen för att skildra både individuella strider för framgång och självkänsla, och en döende del av offentligheten vibrerande av det gemensammas fantomsmärtor.

I nya ?Stora makters uppgång & fall? använder Rachman ett liknande grepp när han zoomar in på Tooly Zylberberg, en amerikansk kvinna som bestämt sig för att begrava sin komplicerade barndom. Platsen hon valt för sitt nya liv är ett gammalt konkursfärdigt antikvariat på landsbygden i Wales.
Annons:

Också det labyrintinska antikvariatet gör något liknande med berättelsen, som tidningsredaktionen gjorde. Den döende institutionen ? som här skapar en evig åtkomst till tankar och historier som den nervösa utvecklingen och marknaden lämnat bakom sig ? blir en laddad spelplats. Men eftersom det bokstavligen inte har någon framtid ? Toolys antikvariat går runt för att hon fyller i med sparpengar som snart är slut ? framstår hennes förhoppningar för dess framtid också som en motståndsrörelse mot samtidens glömska. Jag gissar att Rachmans nästa bok utspelar sig på ett folkbibliotek.

Men förstås bryter världen in i gömstället, som den gör för alla nomader och flyende som velat bryta med den skoningslösa moderniteten, från Thoreau och framåt. I dag kan du alltid bli hittad. Någon googlar ditt namn, zoomar in på din gata och hör av sig.

Tom Rachmans roman spinner in läsaren i ett mysterium man inte är säker på att man vill se löst. Ganska omedelbart undrar läsaren varför Tooly ankrat för gott på denna avlägsna plats, där vildhästarna på heden och de fåtaliga turisterna är lika lugnande fenomen, varelser som inte behöver så mycket mera än en blick respektive en vägbeskrivning.

Visst kan man se Tooly som en djupt samtida människa, på en gång identitetslös och självuppfunnen, som vi måste bli i vår uppmärksamhetskultur. Och det är något attraktivt, hon är pojkkvinnan, Too-ticki som lakoniskt betraktar människors känslostormar, klädd i sitt enda par byxor. Henne kan man lita på, en Lena Anderssonsk Ester Nilsson-kvinna, fast lite mer själv­ironisk. Men den stora frågan i Rachmans berättelse är ändå varför hon tycks så hemlös. Vad har hänt henne? Jag önskar att jag kunde låta den frågan vara, låta en originell kvinna med vinlila läppar vara originell i fred, men hennes ensamhet skildras som för längtans