I andra delen av sina minnen berättar Vilgot Sjöman om ett omvälvande skede i sitt liv. Han far till Hollywood för att studera filmindustrin. Han vållar skandal med filmerna "491" och "Jag är nyfiken gul". Men hans grepp är ovanligt — han porträtterar människor som betytt något särskilt i hans liv.
Det börjar redan i barndomens buskteater: John Elfström, Hanny Schedin. Men Ingmar Bergman blir snabbt den dominerande gestalten: han lär sig regiyrket hos Bergman, han lär känna kvinnorna i Bergmans liv.
Skådespelarvärlden öppnar sig: Harriet Andersson, Liv Ullmann, Thommy Berggren, Gunnar Björnstrand. Han är gast åt Alf Sjöberg, han lär sig TV av Torbjörn Axelman och kolliderar med Lennart Hyland.
Nya relationer skapas: han möter Lars Görling, Lena Nyman, Tina Hedström, psykoanalytikern Carl Lesche. Hans provokationer drabbar både Lewi Pethrus och Olof Palme. Men han litar inte på sina minnesbilder. Han letar ständigt efter dokument som kan bekräfta, komplettera eller vända upp och ner på det han nyss har skrivit. Därför utsätter han varje porträtt för en "efterkontroll".
Vilgot Sjöman berättar helst om intressekonflikter. En del konflikter ger stark stimulans, andra förefaller ogenomträngliga, några skuggas av skuld och misslyckanden.
Till slut står den svenske regissören inför domstol i New York, anklagad för obscenitet, men med segerkänsla. En långvarig kamp med censurkrafterna i hans eget inre verkar slutförd.

"Var och en har sitt eget personregister", säger Vilgot Sjöman. "Detta råkade bli mitt, den gången jag ville in i filmvärlden."

För den stora allmänheten är Vilgot Sjöman naturligtvis främst känd som regissören av kontroversiella och egensinniga filmer som Älskarinnan, 491, Syskonbädd och Jag är nyfiken gul/blå. På senare år har han dock huvudsakligen ägnat sig åt sitt litterära författarskap. Efter den stora romansviten om arbetarpojken Linus Thorssons uppväxt i 1930-talets Stockholm har han bland annat utgivit den uppmärksammade Drömtydaren: Min bok om Olle Hedberg (1992) och Mitt hjärtebarn (1995). Första delen av hans minnen — Personregister, Urval 97: "... in på den litterära arenan" — omspänner tiden från början av 40-talet till slutet av 50-talet.