”Vi är berättelser.

Vi berättar dem för att skapa och uttrycka oss själva.

Vilka typer av historier berättar centralösteuropéer som bor i Litauen?

Som regel är deras berättelser dramatiska och fyllda av melankoli. Det är så människor i den här delen av Europa överför en viktig del kunskap från en generation till nästa: att detta är ett land som ofta drabbas av historiska stormar som lätt kastar människor omkring som segelbåtar i ett ilsket hav som kan bryta eller dränka liv av individer, samhällen och stater.

Faktum är att om det förra seklet, ofta kallat en tidsålder av fasor och extremer, visade att sådana stormar kan traumatisera psykologiskt, fysiskt förlama eller till och med döda praktiskt taget alla européer, så är detta ännu mer sant för dem som lever i vad den amerikanske historikern Timothy Snyder hänvisar till som kontinentens ’blodmarker’.

Litauen ligger i själva epicentrum av dessa ’blodmarker’. Och det är därför litauerna, som mellan 1914 och 1990 överlevde två världskrig, skapandet av en självständig stat 1918 och dess upplösning knappt två decennier senare 1940, följden av sovjetiska, nazistiska och sedan igen sovjetiska ockupationer, Förintelsen, Stalins förtryck och deportationer, ett antisovjetiskt partisankrig och den regimens grymma räkningar med kämparna för frihet, otaliga former av psykiskt våld i vardagen, perioder av ekonomisk omvälvning och knapphet beskriver ofta deras existens och upplevelse med tre ord: ’känslan av otrygghet’. Denna känsla är inskriven i mina föräldrars och morföräldrars kroppsspråk, deras suckar, deras blickar och tystnader.
…

Dessa komplexa, smärtsamma och traumatiska upplevelser formar individuella och samhälleliga identiteter, gör glömska nästan omöjlig och överskrider gränserna för varje enskild individs eller generations gränser, och blir därför ofta viktiga krafter som formar samhällets nutid.

Människorna som tittar ut på dig från Joey Judita Abraits fotobok talar tyst om saker... Var och en av dem är en distinkt och originell berättelse. De vittnar om berättelserna som de själva skapar med gester och blickar.

Med dessa fotografier avslöjas innebörden och djupet av deras upplevelser framför dina ögon.”

– Ur bokens förord av Aurimas Švedas.

Joey Judita Abrait är född 1974 i Vilnius, Litauen. Under tonårstiden utkämpade hon tillsammans med många andra Litauens självständighetskamp. Efter Sovjetunionens kollaps 1992 flyttade hon till Ryssland och började fotografera för stora bildbyråer i Europa. 1998 flyttade hon till USA och fortsatte sitt fotografiska arbete. Bosatt i Sverige sedan 2000. Har arbetat som frilans och är nu anställd som fotograf på ekonomitidningen Dagens Industri. Book of Sorrow är hennes första monografi.