Erich Fromm skrev aldrig någon lärobok i psykoanalytisk teori eller terapi, han bildade heller aldrig skola. Han menade att någon teknik inte kan finnas – analysen är en konst som kan jämföras med förmågan att förstå poesi.
Konsten att lyssna är en återskapad samling föredrag och seminarier som Erich Fromm höll från 1964 och fram till sin död 1980. Boken bygger på bandade föreläsningar, seminarier och intervjuer och den talspråkliga karaktären är bevarad, något som gör att texten känns levande och lättillgänglig även för den läsare som inte är specialist på psykoanalysens termer.
Del I diskuterar en klassificering av neuroser. Fromm tar upp de faktorer i själva analyssituationen som kan ha betydelse för tillfrisknande men betonar också vikten av att lyssna till patientens historia, att i varje människa se ett mänskligt drama. Del II behandlar psykoanalysens syfte. Fromm utgår från Freuds resonemang men vill vidga begreppen att innefatta även en karaktärsanalys som utgår från den sociala strukturen.
Vilka förutsättningar ska en god analytiker ha? Fromm pekar på betydelsen av analytikerns personliga kvaliteter och beskriver det han kallar den humanistiska premissen i sitt eget arbete (efter Terentius) "Intet mänskligt är mig främmande". Enligt Fromm ger den teoretiska utbildningen inom psykologi ingen kunskap om människan som analytikern möter henne. Han säger lite tillspetsat att det är betydligt mer lärorikt för en blivande psykoanalytiker att läsa Balzacs romaner än att studera psykologisk litteratur.
Likt Freud anger Fromm drömtolkning som det kanske viktigaste instrumentet inom den psykoanalytiska terapin. Ett avsnitt i boken upptas av en fallbeskrivning, där både den terapeutiska metoden och drömtolkning samt handledarsituationen framgår.
De problem som drabbar den moderna människan skärskådas i bokens avslutande kapitel. Även om basen i hans resonemang är den terapeutiska relationen är de punkter han lyfter fram i högsta grad allmängiltiga och ger en god bild av hur han arbetade själv. I en minnesvärd formulering beskriver Fromm analytikern som en färdkamrat eller bergförare som ger analysanden en liten puff med handen och säger: "här är det bättre att gå."

Boken ger en informell och varm bild av en stor humanist i arbete. Den riktar sig till alla intresserade av psykologi, både professionella och lekmän.
Översättning Margareta Wentz Edgardh

Erich Fromm (1900–1980) psykolog, psykoanalytiker, samhällsteoretiker och filosof. Han var född och uppväxt i Tyskland, men emigrerade till USA 1933. Fromm inspirerades tidigt av marxismen och var många gånger kritisk mot den freudianska psykoanalysens synsätt. Han ägnade stort intresse åt karaktärsanalys där han betonade sambanden mellan människan och den sociala strukturen. Fromms författarskap är mycket omfattande och ett flertal titlar finns utgivna på svenska, däribland Flykten från friheten (första sv utg 1945), Själsharmoni och moral (första sv utg 1949), Kärlekens konst (första sv utg 1956).