Vad är svenskt? Är det små rödmålade stugor och en stark tilltro till statsmakten och myndigheterna? Demokrati? Det kanske är naturen? Det är möjligt. Men om du vill begrunda vår nationalkaraktär och folksjäl, så behöver du lyssna till hur andra har resonerat. Då kan du bilda dig en egen uppfattning, och boken du behöver är »Svenskt folklynne / Det svenska folklynnet».

De två författarna till texterna i denna volym (P.G. Lyth och Gustav Sundbärg) analyserade och diskuterade vad som kännetecknade det svenska folkets karaktär för 100 år sedan. Det var en omild tid med unionsupplösningen mellan Sverige och Norge, storstrejken där 300 000 arbetare till slut led ett totalt nederlag, och 1,2 miljoner svenskar (en femtedel av befolkningen) utvandrade till Amerika.

P.G. Lyths bok »Svenskt folklynne» samlar tankar om bland annat Geijers, Tegnérs och Almqvists resonemang kring vad som är det »svenska». De utvecklar tankegångar om den motsägelsefulla svenska naturen och dess inflytande på det svenska sinnelaget.

Här läser du om svenskarnas motstånd till förändringar, om ett folk som varken är särskilt politiskt eller konservativt, den berömda svenska självkritiken och en oförmåga att uppskatta det egna. Men vi längtar också efter stolthet och ära, vi värdesätter frihet, utveckling och oberoende. Kanske att det »svenska» är just det?

Gustav Sundbärgs »Det svenska folklynnet» ger intresseväckande inblickar i synen på det svenska folkets karaktär, som vid denna tid antogs vara något nedärvt i en nation eller en bygd. Han visar också på nationalismens politiska förväntningar och självförståelse.

Svensken är intelligent, hederlig och ädelsinnad, men utan någon större uthållighet. Inget sinne för den egna nationens storhet, och med obefintlig instinkt när det gäller att främja vårt lands väl. Vi har också en påtaglig brist på nationell yra, särskilt jämfört med den nationalism och stolthet som bär upp vårt grannland Norge. Kan vi fortfarande hitta det »svenska» i Sverige?