Olle Hammarberg beskriver i denna sin andra bok sig själv, sitt liv och människor han mött. Hans reflektioner får oss se in i ett liv av utanförskap och hur bristen på den kärlek och omsorg alla barn borde få sätter sina djupa spår. Olle Hammarberg vet vad han talar om, hans berättelser griper tag i läsaren. Man kan inte låta bli att förundras över att han trots den svåra uppväxten valt att bry sig om andra. Gärna i föreningar som arbetar med personer som står utanför samhällets gemenskap och som i många fall dövar sitt utanförskap genom destruktivt beteende. Olle Hammarberg gör sig i denna bok till tolk för många som upplevt utanförskapet och delar det med honom. Alltför få är de som orkar ge ord för sina upplevelser.

Med Olle Hammarbergs bok får vi också en möjlighet att ta del av hans syn på olika samhällsfrågor. Han lyfter fram barnkonventionens krav på att utgå från barns bästa i alla beslut och han visar med tydlighet hur det brister i en analys av vad som är det bästa för barnet i vårt annars så väl utvecklat rättssamhälle.
Minst 200 000 barn i Sverige idag lever i familjer med missbruksproblem och som ofta kallas de glömda barnen därför att vi har svårt att se de. Trots utveckling och framsteg tycks det som att varje tidsepok har sina glömda barn. Och Olle Hammarberg är en av de många som vuxit upp utan att få det stöd som vuxna och samhället borde ha gett.

Olle Hammarbergs reflektioner är en uppmaning till oss alla att våga se och vara medmänniska. Att vi alla borde arbeta för ett samhälle där de så ofta återkommande orden vem bryr sig raderas ut och istället ersätts av vi bryr oss.  Gör vi det skulle barnkonventionens intentioner om barns bästa blir verklighet i gemenskapen och i myndigheternas tillsyn av samhället.

Landshövding på Gotland
Marianne Samulesson