Thomas Hobbes huvudverk, Leviathan (1651), föreligger nu i svensk översättning av Eva Backelin.
Texten består av fyra böcker och av dem är numera framför allt de två första kända, »Om människan» och »Om staten». Där etablerar Hobbes sina grundläggande principer för politisk organisation och styrning. Den tredje boken, »Om en kristen stat», skall visa att Bibeln ger stöd åt hans politiska filosofi. Den sista, »Om mörkrets rike», innehåller hans förklaringar till de krig som drabbat den kristna mänskligheten i alla tider och England under inbördeskriget.
I förordet skriver Eva-Lena Dahl, professor i idé- och lärdomshistoria:
»Hobbes konstruktion av människans existentiella situation, av naturtillståndet, har en suggestiv kraft. Den visar människan ensam i en ständig kamp för livet. Självbevarelsedriften blir till en hämningslös våldsbenägenhet, varje annan människa ett öppet eller latent hot. Kampen om makt för den tillfälliga njutningens skull eller för att avvärja möjliga dödshot är ett grundläggande existensvillkor. Människan är ensam, pendlande mellan aggressivitet och skräck. Individens utsatthet kan möjligen mildras men aldrig helt utplånas ur mänskligt liv. Denna hobbesianska bild möter oss ständigt i en rad olika filosofiska och konstnärliga framställningar av den mänskliga existensen. Rousseau har tagit starka intryck, Hegel likaså. Via dem och andra har denna människosyn förmedlats även till olika typer av existentialistisk filosofi. Exemplen från konstens värld är oräkneliga.
Mångahanda problem har kunnat diskuteras utifrån denna individualistiska syn på mänsklig existens. Det gäller den individuella frihetens problematik och den kollektiva disciplineringensgränser, ensamheten i en värld, där politiken utpekar människor som individer och begär att de skall kunna identifiera sig med en abstrakt och för dem främmande centralmakt ? för att bara nämna några av de svårigheter Hobbes pekar ut som konstitutiva för det moderna samhället. Hans språk är hårt, hans tro på en våldsam statsmakts möjligheter stora. Men han är inte obsolet. Hans förmåga att lokalisera och analysera den problematik den moderna staten och den moderna individualismen föder är precis. Leviathan är en tänkvärd bok.»