"Här finns gott om snärtiga och fräscha formuleringar ... glosor som skulle få August Strindberg att piggögt vädra morgonluft. ... Ann-Charlotte Alverfors är en lyhörd tidsresenär som iakttar en alltmer välmående Sverige med ett kallnande kulturklimat. ... Läser man Vem ska trösta Gösta? som ett stycke kvinnohistoria och berättelse om författares villkor eller som tidsskildring blir boken spänstig och stundtals befriande uppkäftig." Dala-Demokraten

När en småländsk författarinna i sina bästa år inventerar vindsförrådets litterära dödsbo av kärleksbrev och F-skattsedlar tvingas hon inse skillnaden emellan att gömma och glömma.

Vem ska trösta Gösta? är en självbiografisk bildroman som tidlöst och dagsaktuellt berättar om en kvinnlig författares liv och arbete. Om kulturfientlighet och skaparglädje. Om kärlekstörst och läshunger. Om vägen från Reftele till Rio de Janeiro. Om en16-årig tonårsmorsa som blir televiserad folkhemsprinsessa och lär att livets grundläggande behov handlar lika mycket om att trösta och bli tröstad som att älska och bli älskad.

"I Vem ska trösta Gösta? har Ann-Charlotte Alverfors lyckats med att skriva sin självbiografi på ett beundransvärt uppriktigt och ofta underhållande sätt.
Ibland är hon välbehövligt arg och andra gånger härligt aggressiv mot besynnerliga orättvisor i det samtida kultur- och samhällslivet utifrån ett feministiskt perspektiv. En sak är definitivt säker. Hon har skrivit en mycket originell och personlig bok som förtjänar många läsare." Christer Hermansson, Länstidningen Södertälje

" ... berättar hon anekdotiskt och episodiskt och visar på drygt 200 sidor upp en större stilistisk bredd än ett helt arbetsplatsbibliotek. Det lågmält personliga varvas med svavelosande utfall. Lyrisk skönskrift blandas med kåserande ordlekar. Dessutom är innehålligt minst lika spretigt som stilen. /.../ Man njuter av snygga formuleringar, rörs av finstämdheter, upprörs av skildrade orättvisor, och entusiasmeras när författaren ryter till. Som vän av arbetarlitteraturen blir man också glad över att traditionen fått ett så nyskapande tillskott." Magnus Nilsson, LO-tidningen

"Med fin precision tecknar hon familjen ... Hennes ilska över sakernas tillstånd och mänskliga tillkortakommanden är frisk och frenetisk. Det mesta som berörs är intressant, från glimtarna av barndomens småländska stationssamhälle och tidigare relationer med och utan kärlek inblandad till gryende författarmöda och moget skrivarliv." Tom Hedlund, SvD