Finlands val 1941-1944 skildrar det så kallade fortsättningskriget, den säregna koalitionen mellan Tyskland och Finland under andra världskriget som hittills uppmärksammats i långt mindre grad än finska vinterkriget. Medan vinterkriget kunde betraktas som en ädel Davids kamp mot en totalitär Goliat så är tiden då Finland och Tyskland genomförde gemensamma militära operationer något som många finländare helst vill glömma.

Ländernas målsättningar med det oheliga allianskriget varken diskuterades eller samordnades, inga ordentliga fälttågsplaner upprättades, styrkornas omfattning var otillräcklig, befälsstrukturen med flertaliga högkvarter i grunden osund. Och på grund av koalitionen valde Hitler tre anfallsriktningar mot Sovjetunionen, i stället för de två som angivits i en tidigare plan från det tyska överkommandot.

Den finska krigsskådeplatsen blev en återvändsgränd för tyskarna. Deras starkaste och bästa armé var både operativt och geografiskt inspärrad i mellersta och norra Finland och förmådde knappt bidra till krigsansträngningarna.

Finländarna förlorade allt de tidigare vunnit och slöt snabbt en separat vapenvila. Därmed tvingades de tyska styrkorna helt lämna den nordligaste krigsskådeplatsen och slå sig fram genom såväl finska som sovjetiska styrkor under försöket att återvända till det primära kriget. Tyskarna och finländarna hade gemensamt förlorat 291 000 man, men för Sovjetunionen var dödstalet nästan tre gånger så stort.

Överste HENRIK O. LUNDE föddes i Norge och flyttade till USA efter andra världskriget. Många av hans operativa uppdrag för den amerikanska krigsmakten var i flygburna divisioner eller i arméns specialförband, och han är rikt dekorerad för sina insatser. År 2008 utkom Lundes första bok, den hyllade Hitlers Pre-Emptive war: The Battle for Norway, 1940.

"En läsvärd och intressant bok för de som är intresserade av militärhistoria på hög nivå"

Tomas Frånlund, Örnsköldsviks Allehanda