-
Brev. 3, 1916-1924
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 746 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Hylla 6
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Brev. 3, 1916-1924
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 746 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Brev. 3, 1916-1924
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 746 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Etiketten på bilden är inte fäst på boken.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Brev. 3, 1916-1924 (R5E7)
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 746 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Brev. 3, 1916-1924
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 746 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Brev. 3, 1916-1924
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 746 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Förlagsny
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Brev. 3, 1916-1924
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 746 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Brev. 3, 1916-1924
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2012. 764 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
Albert Bonniers Förlag 9789100124052 -
Hjalmar Bergman: Brev III 1916-1924.
Sthm: Bonnier, 2012. 764 s. + 1 pl. Förlagets helklotband. Skyddsomslag. Fint ex. i nyskick. [43D]
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
9789100124052 -
Brev III 1916-1924
Inbunden med omslag. Nyskick, men stämplad såld inuti. Bonniers 2012. - Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916-1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkoms läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
9789100124052 -
Brev I-III
Inbunden bok. Albert Bonniers. 2009, 2011, 2012. Inbunden.
Nära nyskick. Biblioteksinbundna nästan inte bläddrade i..
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
9100124052 -
Hjalmar Bergman. Brev lll. 1916-1924.
Bonnier 2012. Inb.m.omsl. 764 sid. Utg.bibl.ex. Nästan nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
9100124052 -
Brev III 1916-1924
Albert Bonniers Förlag, 2012. 764 s. Förlagsband med skyddsomslag. Redigerade och kommenterade av Kerstin Dahlbäck och Sverker R. Ek. Förlagsny. /Finns i Sthlm … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
9789100124052 -
Brev III 1916-1924
Nyskick. Redigerade och kommenterade av Kerstin Dahlbäck En plansch på HB i färg Albert Bonniers Förlag 2012 764s Ppb+so ISBN 978-91-0-012405-2 Hylla,Nyskick.,9789100124052, … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
- ISBN
- 9789100124052
- Titel
- Brev. 3, 1916-1924
- Författare
- Bergman, Hjalmar
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2012
- Omfång
- 746 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 147 x 219 mm Ryggbredd 51 mm
- Vikt
- 990 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Hjalmar Bergman Brev III omspänner åren 1916–1924, den mest intressanta och produktiva perioden i diktarens liv. Bergman blir en etablerad och populär författare, med betydande inkomster och med ett namn som ofta syns i pressen.Del I, och fortfarande del II, dominerades av familjebreven, som – enligt en nutida kritiker – innehåller ”en känslomässig överdos av allt”. Men den barnsliga jargongen var en rustning, som Bergman nu försöker lägga bort, om det vittnar på olika sätt hans brev till filosofen Hans Larsson, filmregissören Victor Sjöström, författaren Algot Ruhe och förläggaren Tor Bonnier. Kanske kan man beklaga att Bergman inte hade fler adressater på samma nivå som dessa. Det är också nu han i tät följd och vid sidan av filmmanuskript, noveller och artiklar, producerar den långa raden av mästerverk: En döds memoarer 1918, Markurells i Wadköping, 1919, Herr von Hancken, 1920, Farmor och Vår Herrre, 1921, Jag, Ljung och Medardus, 1923 och Chefen fru Ingeborg, 1924.”Mina tre sista böcker”, skriver han i början av 1922 till Hans Larsson, ”ha för mig havt en viss s.a.s. proclamatorisk betydelse. De äro avskedstaganden. I Markurell från kärlek o familjeliv, i von Hancken från ärelystnad och allehanda utopier, i Farmor från den borgerliga miljö, ur vilken jag utgått. Avsked i godo vill jag gärna hoppas – eljes intet värda vare sig för mig eller andra. Att jag grinar, betyder ingenting. Blyga och tafatta människor ha det felet. Och fega!!” Grina betyder här grimasera, fiktionalisera, skriva roligt om det som är tragiskt, dvs. bära rustning, låt vara av ett annat slag än det överlastade barnkammarspråket. Man bör ta Bergman på orden. Han skriver verkligen om sig själv och om sitt uppbrott i dessa romaner. Han skriver om det också i vänbreven men några bekännelser helt utan kamouflage är det inte fråga om. I ett annat slag av brev, t.ex. de som är ställda till filmproducenten Herman Rasch och teaterledaren Gustaf Muck Linden, framträder i helfigur yrkesmannen Bergman, som diskuterar rollbesättning och inscenering och som med osviklig känsla för särarten hos text, teater och film, värnar om sin integritet och upphovsmannarätt. Redaktör för Brev III är Kerstin Dahlbäck. Den fjärde och sista delen planeras utkomma hösten 2013.
9789100124052
Your country and preferred language.
Select your country Select languageDenna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.
Stäng
Välkommen till Sveriges största bokhandel
Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.
- Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
- Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn
