I Hjortvids böcker står ofta starka självständiga kvinnor eller flickor i centrum.
Så också i Kiplings katt. Dels är det artonåriga Johanna och hennes några år
äldre kusin Vanja, dels Johannas mormor Cornelia, 86 år men fortfarande
entusiastisk orienterare.

- Bry dig inte om vad andra tycker, säger Cornelia. Gör som Kiplings katt - gå
din egen vilda väg och vifta på din egen vilda svans! Kort sagt, ta livet i egna
tassar!

Johanna är aktiv och mångintresserad, både friluftsmänniska och intellektuell.
När berättelsen börjar är hon nyförälskad och lycklig, men drömmer som
de flesta ryttare om en egen häst. När möjligheten yppar sig att
disponera en häst över vintern, för eventuellt senare köp, då tar hon chansen.
Pojkvännen Per är skeptisk, men Johanna litar på mormor. Har man mycket att
göra hinner man mycket. Och Per och Johanna tycker om varandra, det är väl
ändå det viktigaste? Man kan ju inte släppa ett intresse för att ens partner inte
delar det. Kompromissa är kanske nödvändigt, men hur mycket?
Romanen utspelar sig på landsbygden i nordöstra Småland och samspelet
människa - djur - natur framställs realistiskt, men med en positiv grundton trots
att problemen tidvis radar upp sig.

Författaren

Elisabeth Hjortvid är i likhet med flera av de personer hon skriver om en
mångsysslare med lantlig anknytning. Efter universitetsexamen med nordiska
språk, litteraturhistoria och historia har hon arbetat som gymnasielärare, men
också som "månskensbonde" och fåruppfödare. Hon har tävlat i kanot,
orientering och långdistansritt och ägnar sig åt olika sorters hantverk, t.ex.
sadelmakeri, keramik och träslöjd.
Hittills har hon skrivit arton böcker, sinsemellan ganska olika. De första
var realistiska "hästböcker", därefter kom några böcker för yngre
läsare, t.ex. När stalltrollet flyttade, en bilderbok tillsammans med Ilon Wikland
och Klättra för Linda, en prisbelönt läsalättbok.
Två böcker om trälflickan Tjavva utspelar sig på järnåldern i samisk miljö.
Även de senaste böckerna, Där Attilas häst trampat och Dackes ryttare Sigge, är
historiska berättelser, med den uttalade ambitionen att bakgrunden ska
skildras så äkta det bara är möjligt. Inför boken om hunnerna innebar det,
utöver de teoretiska studierna, en resa till Mongoliet och några veckors
ritt tillsammans med ryttarnomader. Dessa böcker har klassats som
"allåldersböcker", medan Kiplings katt framförallt vänder sig till vuxna läsare,
vilket inte hindrar att den också passar läsvana ungdomar.

Recensionscitat

Om Där Attilas häst trampat skriver Btj:s recensent, 2000, att "Det var länge sedan jag läste en så helgjuten,
spännande och välskriven bok ..."
Ying Toijer-Nilsson konstaterar 26/3 2001 att "Hjortvid är en sparsmakad
författare som med långa mellanrum ger ut tjocka, gedigna böcker" och nu har
skrivit "en tät, spännande och färgstark berättelse."
I DN 14/5 2001 skriver Kent Hägglund att skildringen av hunnerna är "både
trovärdig och fascinerande."
Om Dackes ryttare Sigge skriver Rolf Ljung i Nyheterna 6/11 2007 att
"Elisabeth Hjortvid har en förmåga att göra historien levande".
"... man sugs snart in i berättelsen och struntar fullständigt i om den är sann eller
inte. Om inte Sigge funnits borde hon ha gjort det."