Oförglömlig roman om en flicka vars pappa inte liknar någon annanÅret är 1969 och Connie ska fylla sju år. En flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster i det nybyggda miljonprogrammet i Jönköping. Hennes mamma är död och hennes egensinnige far dyker bara upp när det passar honom.Connie är inte som andra ungar och hennes utanförskap blir än mer påtagligt i skolan. I killarnas vilda lekar är hon inte välkommen. Flickornas twistande och rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Redan i första klass är hon hopplöst efter klasskamraterna.Hon genomlider lektionerna genom att prata oavbrutet, somna liggande på bänken eller drömma om att hennes mamma ska komma tillbaka som en räddande, vit gås och flyga henne bort från skolan.Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg. När de på skolans vägg felstavat klottrar ungjävlana hämmnas är det bara början.Omedvetet härmar Connie sin pappa. Cornelisimitatören som trollbinder åhörarna. Den oförliknelige Berättaren. Mannen som byter flickvänner oftare än kalsonger. Bohemen. Butiksägaren som obehindrat pratar tattarspråket romani. Racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull, är övertygad om att även båtar och bilar har känslor och retar upp halva Småland genom att dela ut gratis kondomer vid ett frireligiöst väckelsemöte.Tillvaron snurrar i en allt snabbare takt för dem båda. Pappans galenskaper eskalerar och Connie inser till slut att hon inte har någon annan än sig själv att lita till.Mian Lodalen har skrivit en oförglömlig roman med både svärta och humor. Den handlar om ett barns villkorslösa kärlek till sin förälder - och om hur världens roligaste pappa i sin självupptagenhet inte förmår ta ansvar, sätta gränser eller skydda sin dotter. Men här finns också hoppet. Connie är ett maskrosbarn som reser sig och går sin egen väg.