Någonting är allvarligt fel med det nya svenska pen­sionssystemet. Ett system som innebär: - Att hundratusentals pensionärer idag hamnar under EU:s fattigdomsgräns. - Att pensionen blir mindre ju längre du lever. - Att många som arbetat heltid hela livet knappt får mer än de som inte arbetat alls. - Att alla risker vältrats över på pensionärerna, vars pensioner vid behov automatiskt sänks. - Att alla viktiga beslut fattas bakom lyckta dörrar i små slutna grupper. I Blåsningen skildrar Inga-Lisa Sangregorio per- sonligt och ­inträng­ande hur det kunnat gå så illa med våra pensioner, som tidigare beskrivits som ­juvelen i kronan vad gäller sociala reformverk. Hon tar också upp de politiska utspelen inför 2018 års val och vad som kan göras för att rätta till de mest iögonfallande orättvisorna. OM FÖRFATTARENInga-Lisa Sangregorio är frilans­­journalist och författare. År 2016 utgav hon den uppmärksammade boken Den sista friheten: Om rätten till vår död (Fri Tanke).
OM BOKEN
Jag vill skriva den här boken för att jag är så arg att jag måste dela min ilska med andra. När jag försöker bena ut vilka de viktigaste orsakerna till denna ilska är hittar jag en hel drös giltiga skäl. Här är de tre viktigaste: Det är en skam att så många gamla måste tillbringa sina sista år i fattigdom, detta i ett rikt land som Sverige där stora delar av befolkningen har kunnat se sina real­inkomster öka osannolikt mycket de senaste decennierna. Det är en skam att ha lurat människor att tro att många års arbete skulle leda till en hygglig pension och sedan bryta mot det som med all rätt uppfattades som ett avtal mellan individen och samhället. Att på detta sätt bryta mot samhällskontraktet riskerar att rasera den tilltro till samhället som varit en så viktig del av svenskheten. Men det jag har allra svårast att förlåta är den enorma folk­fördumningskampanj som varit och är en bärande del av det nya pensionssystemet. Inga-Lisa Sangregorio