Utbildning i hållfasthetslära är självklar för den som bygger konstruktioner som ska hålla i åratal. Lika självklart borde det vara med hållfasthetslära för människor som ska hålla i åratal. Att människor saknar kunskap om mänsklig hållfasthet visas tydligt i antalet långtidssjukskrivningar för utmattningssyndrom. Människor som saknar en god självkänsla bygger sitt hus på en instabil grund. När de utsätts för nötning och friktion, spänning och korrosion, så rasar de samman. Allra mest tydligt är det för människor som arbetar med och för människor, dvs. i den mänskliga sektorn.

När man utbildar sig i ett yrke som har med människor att göra så borde det vara självklart att man gick en kurs i mänsklig hållfasthetslära. Ett hus som står på en ostadig grund kan visserligen stabiliseras i efterhand. Men det är bättre att bygga stadigt från början. Den människa som lär känna sig själv på djupet, bakom alla masker och roller, blir mindre beroende av omgivningen. Hon kan bekräfta sig själv, sätta sina gränser och behålla lugnet även om det stormar på utsidan. Det är viktigt att man försöker lära sig av andras misstag innan det är för sent. När man väl har nått utmattningsstadiet är det mycket som talar för att man trots rehabilitering kommer att ha en ökad stresskänslighet och sårbarhet mycket lång tid, kanske resten av livet.

Boken Hållfasthetslära för arbete i mänskliga sektorn är skriven för alla dem som vill senarelägga sitt bäst-före-datum genom att bygga in stabilitet, motståndskraft och hållbarhet i sin personlighet innan brandlarmet går.

Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och professor em i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.