Läsningar av det ambivalenta: Bengt Berg
Jag vill vara allt vitt är en essä om linjer och stämningslägen i Bengt Bergs lyriska författarskap - ironi, leda, humor och en djup reservation mot själva dikten. Volymen är den första av tre "läsningar av det ambivalenta" som Staffan Söderblom sysselsätter sig med.
För utgivningen svarar förlaget Autor, knutet till Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
Ur Staffan Söderbloms inledning:

Efter tjugosex år hittar jag det verkligen, mitt första möte med Bengt Berg i en kasse med alltför gamla papper, en urriven sida ur FiB/Kulturfront n:r 2 1978. Där recenserade han ett dikthäfte som jag hade skrivit, lite magistralt (tyckte jag den gången), han misstrodde ideologin i mitt poetiska försök, och efterlyste en debatt om "naturlyrikens mål och mening":
"Jag menar att naturlyrik behövs, att dikten om växandet utanför våra människoboningar är viktig - men samtidigt menar jag att hotet mot naturen och det biologiska livet också måste finnas med, att det är fel att retuschera bort fenoxiplanen från dikternas daggtyngda skogsbryn, att också poeterna måste delta i kampen mot bolagsvälde och giftfabrikanter." (Bengt Berg)

Naturligtvis blev jag sur, jag skrev inte vers för att bli godkänd av Torsby Miljövårdsgrupp. Redaktionen hade bett mig svara på hans recension, för den där debattens skull, och det gjorde jag, lika magistralt.
Genom sitt snäva historiska perspektiv tillgriper han just det slags synsätt som portförbjudit naturskildringen från den offentliga diskussionen under hela 1900-talet.
Ungefär så lät vi, i våra ömsesidiga anklagelser om censur av väsentligheter. Ingenting att känna fröjd över så här i efterhand, men skrivet är skrivet. Vi höll distansen ett par år, det var inte svårt, och sedan hände annat, mest av en slump - vi blev vänner. Det skedde hösten 1981, ombord på en passagerarfärja från Finland, vi hade varit på varsin kort litterär turné, han norröver till Uleåborg och ett par andra platser, jag i det centrala och östra delarna av landet. Vi satt en lång natt och försökte skriva en radiopjäs ihop, jag minns hans repliker flödade över papprena på cafeteriabordets perstorpsplatta (som flödade av utspilld vätska), mina egna fastnade ideligen i pennan. Det var första gången jag såg hans språkliga apparat i verksamhet, rörligheten, infallen, de oförutsägbara associationerna - humorn.

Sedan dess ha vi hållit ett samtal i gång, ett samtal som inte hör hit. Men det var också då som mitt eget enskilda umgänge med hans böcker tog fart på allvar, och där annat än roligheten kom att göra sig gällande: en obekvämhet med själva poesin, leda, skam, självförakt. Detta umgänge har nu fallit ut i den här essän. Skulle den emellanåt riskera att blanda samman poeten själv med hans dikter, är det inget jag egentligen beklagar.

Jag vill vara allt vitt är den första av tre "läsningar av det ambivalenta" och är utgiven av Litterär gestaltning, Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet som en del av Autors skriftserie.

Pressröster:
"Hans bok är inte motsägelsefri och vill väl, i sin egen ambivalens, heller inte vara det. Den kastar nog inte något alldeles nytt ljus över Bengt Bergs poesi, men den lyser med mycket skarpt sken på element i den som kritikerna vanligtvis varit föga uppmärksamma på."
(Tommy Olofsson i Svenska Dagbladet)

"Han (Söderblom) har kort sagt en förmåga att blicka in i texten, den har liksom inte längre några dörrar, i varje fall är de inte stängda. Och så upptäcker man det som finns där och som inte många såg."
(Dan Sjögren i Norrländska Socialdemokraten)