»Jag vet inte om kärleken innebär slutet på tomheten, slutet på ensamheten, slutet på svindeln. Jag vet inte om man kan leva utan att känna skräck, och jag vet hur som helst inte om kärleken verkligen existerar, om det inte bara är något som folk har hittat på för att slippa vara så rädda för livet.»

Jérémie bor i en förort med sin frånskilda mor som är flygvärdinna och ständigt på resa. Det är sommarlov och Jérémie försöker döva sin ångest och ensamhet med brass och erotiska fantasier om skolkamraten Sami som han i hemlighet åtrår.

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.»Sällan har väl tonåren skildrats så vackert och svart.»
Dagens Nyheter»Nina Bouraoui har den sällsynta gåvan att locka med sig läsaren till gränsen för det oåtkomliga, hon är gudabenådad som en gång profeten Jeremia. Läs och njut!»
Svenska Dagbladet»Min absoluta favorit i den samtida franska litteraturen.»
Kristianstadsbladet»Innan männen är en smärtsamt tunn bok, inte mer än 60 sidor lång. Jag lägger mig i soffan och har knappt börjat navigera i terrängen när den är färdigläst. Efteråt gråter jag, tyst och stilla. Som ibland efter en orgasm när det oklart om det är ensamhet eller bortomspråklig njutning som utlöst tårarna. Jag läser Nina Bouraouis bok och vill förgäves att min text om den ska bli lika vacker, önskar att min egen begärshistoria skulle ha tindrat på samma sätt. Förföriska tillrop och lockbeten i skogen. Sol och uppdämda flämtningar. Och sen ett brinnande vatten som slår ut mellan björkar och fingrar.»
Aftonbladet»Innan männen är en sextiotvå sidor lång urladdning; språket svindlar, förhäxar, ger magont. Je l'adore! Är Nina Bouraoui alltid så här bra, och vad ska jag läsa härnäst?»
Bokhora»Det är min absoluta favoritbok som jag ser till att läsa minst en gång varje månad bara för att påminnas om vad konst egentligen handlar om.»
Bloggen Leilas ord