-
VARGSKINNET: Guds barmhärtighet, Sista rompan...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 1999. 400+412+392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i gott skick. Trilogin komplett. Omslaget till Guds barmhärtighet har blekt rygg. Omslaget till Sista rompan är tejplagat i övre främre hörnet. SBN: 9789100573270, 9789100580285, 9789100580889. … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789100570262
- Titel
- Guds barmhärtighet
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 1999
- Omfång
- 400 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Vårvintern 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin med sin hygien och sin välvilja till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland. Hon möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. En liten lappflicka blir hennes fosterbarn. Risten är den som minns i den här berättelsen. Hon är länken mellan levande och döda, och det är hon som kan höra bäckvattnet tala. Där finns också pojken Elis, han som rymmer hemifrån och genom sjukdomen kämpar sig till konstnärernas Berlin. Med sitt rika språk drar Kerstin Ekman oss in i en bred och tät berättelse, om livets finsida och dess grovsida. Mellan då och nu, mellan man och kvinna i ett landskap, vars skönhet är lika oavvislig som dess hårdhet, utspelar sig denna roman. Den är den första i en planerad trilogi ¿ Vargskinnet.
Albert Bonniers Förlag 9789100570262 -
Vargskinnet: Guds barmhärtighet / Sista rompa...
Inbunden bok. Bonniers. 2003.
Nära nyskick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Skyddsomslag saknas för "Guds barmhärtighet", de andra delarna har sina omslag.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKBonniers -
Vargskinnet. Guds barmhärtighet / Sista rompa...
Inbunden bok. Bonniers. 2003. 400+412+392 sidor.
Mycket gott skick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKBonniers -
VARGSKINNET: Guds barmhärtighet, Sista rompan...
Pocketbok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 400+412+392 sidor.
Mycket gott skick. Serien komplett i pocketutgåvor.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789100101794
- Titel
- Sista rompan
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 412 sidor
- Bandtyp
- Mått
- 110 x 178 mm Ryggbredd 27 mm
- Vikt
- 222 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Kriget gestaltar om livet för människorna i Svartvattnet. Hillevi Halvarssons dotter Myrten är nu vuxen. När hon ger sig iväg till Stockholm tar hon med sig en hemlighet som inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om.Kristin som lidit en svår förlust genom kriget är fortfarande den som förmår tränga genom glömskan och förbinda det gamla med det nya. Fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör barngråt. Förr fanns ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom.Också Elis, konstnären, finns kvar i berättelsen; han lever nu i Sverige med sin hemlighet – om vem han är och var han kommer ifrån.Sista rompan är en rik och fängslande fortsättning på den första romanen Guds barmhärtighet i trilogin Vargskinnet. Den utspelar sig i Stockholm och Oslo, i den norska fjällvärlden, i Värmland och Venedig. Men Svartvattnet finns alltid kvar för dem som flydde. De är som duvor, säger Hillevi. De kommer tillbaka."Ekman har här som i sina tidigare böcker en sällspord förmåga att få det nästan outsägliga att bulta och leva..."Ingrid Elam, Expressen"Kerstin Ekman bygger sin roman med språklig njutning och genialitet. Det är ingenting annat än ett mästerverk."Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet"Kvar efter läsningen har jag en märklig hörselbild, ekon av röster kring sjön Svartvattnet..." Ola Larsmo, Dagens Nyheter
Albert Bonniers Förlag 9789100101794 -
Vargskinnet 1-3. 1. Guds barmhärtighet. 2. Si...
Inbunden bok. Bonniers. 1 uppl.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. 1999-2002-2003. 3 volymer. Hela trilogin om människor i en jämtländsk fjällby
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKBonniers 1 -
Vargskinnet - Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Förlagets klotband med guldsnitt.
Anmärkningar: något slitage på överkant rygg samt skyddsomslag har veck på ryggen.Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Vargskinnet, del 1-3: 1. Guds barmhärtighet....
Inbunden bok. Bonniers. 2001.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. [+] Vargskinnet del 1-3, KOMPLETT SET (se titelfält). Tät romantrilogi om människorna i en jämtländsk fjällby under nästan hela 1900-talet. (Av förf. utg. i övr.: Händelser vid vatten; trilogin Vargskinnet, serien Kvinnorna och staden, Rövarna i Skuleskog läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKBonniers -
Skraplotter - Vargskinnet - Bok 3
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003. 392 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i hyggligt skick. Hanteringsspår på omslaget. Skavda hörn och kanter. Omslaget har en reva (- 1 cm) i nederkant på framsidan. Fin inlaga. [rum 12]
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9100580880 -
Vargskinnet: Guds barmhärtighet + Sista rompa...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 1 uppl.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. 1999, 2002 och 2003. 400, 412 och 392s.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789100570262
- Titel
- Guds barmhärtighet
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 1999
- Omfång
- 400 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Vårvintern 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin med sin hygien och sin välvilja till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland. Hon möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. En liten lappflicka blir hennes fosterbarn. Risten är den som minns i den här berättelsen. Hon är länken mellan levande och döda, och det är hon som kan höra bäckvattnet tala. Där finns också pojken Elis, han som rymmer hemifrån och genom sjukdomen kämpar sig till konstnärernas Berlin. Med sitt rika språk drar Kerstin Ekman oss in i en bred och tät berättelse, om livets finsida och dess grovsida. Mellan då och nu, mellan man och kvinna i ett landskap, vars skönhet är lika oavvislig som dess hårdhet, utspelar sig denna roman. Den är den första i en planerad trilogi ¿ Vargskinnet.
Albert Bonniers Förlag 1 9789100570262 -
Vargskinnet - Skraplotter
Inbunden bok. Bonniers . 2003. 392 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick. Tredje delen. Hylla Hb
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKBonniers -
Vargskinnet, en trilogi, 1. Guds barmhärtighe...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2004.
Nyskick. Skyddsomslag i nära nyskick. Så fina och välbevarade exemplar. Böckerna är mycket försiktigt lästa.
Bok nr 1 är i nyskick och skyddsomslag i nära nyskick. Bok nr 2 i nära nyskick. Bok nr 3 är i nära nyskick med skyddsomslag i nära nyskick.
Hylla C7 … läs merInrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKAlbert Bonniers Förlag -
Guds barmhärtighet, Vargskinnet Sista rompan,...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 1999. 400 sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. 3 Böcker
Vargskinnet Sista rompan, SkraplotterInrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100570265
- Titel
- Guds barmhärtighet
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 1999
- Omfång
- 400 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Vårvintern 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin med sin hygien och sin välvilja till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland. Hon möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. En liten lappflicka blir hennes fosterbarn. Risten är den som minns i den här berättelsen. Hon är länken mellan levande och döda, och det är hon som kan höra bäckvattnet tala. Där finns också pojken Elis, han som rymmer hemifrån och genom sjukdomen kämpar sig till konstnärernas Berlin. Med sitt rika språk drar Kerstin Ekman oss in i en bred och tät berättelse, om livets finsida och dess grovsida. Mellan då och nu, mellan man och kvinna i ett landskap, vars skönhet är lika oavvislig som dess hårdhet, utspelar sig denna roman. Den är den första i en planerad trilogi ¿ Vargskinnet.
Albert Bonniers Förlag 9100570265 -
Vargskinnet: Guds barmhärtighet / Sista rompa...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 2003.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Portot gäller oavsett antal böcker. - Vi följer ett antal människoöden i byn Svartvattnet i Jämtland, alltsedan barnmorskan Hillevi Karin flyttade dit från Uppsala i en akt av botgöring. Hon träffade handelsmannen och mångsysslaren Trond Halvarsson och bl läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9789100580889
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 9789100580889 -
Vargskinnet : Guds barmhärtighet - Skraplotte...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag.
Mycket gott skick. Skyddsomslag med något pyttelite riss, en av böckerna är i nyskick............... .// Alla delarna i trilogin Vargskinnet. ....// Vi följer ett antal människoöden i byn Svartvattnet i Jämtland, alltsedan barnmorskan Hillevi Karin flyttade dit från Uppsala läs mer … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKAlbert Bonniers Förlag -
Vargskinnet Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. Första upplagan, andra tryckningen uppl. 2003. 392 sidor sidor.
Mycket gott skick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Pärmens ryggslut något intryckta. Inlagan i nyskick, ej namnad. Skyddsomslaget något kantnött, i övrigt mindre spår av hantering. Ingen prisetikett. … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag Första upplagan, andra tryckningen 9100580880 -
Vargskinnet. Sista rompan. Guds barmhärtighet...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. Första upplagan uppl. 2002. 412 sidor.
Nyskick. Skyddsomslag i nyskick. Hela serien Vargskinnet i tre välbevarade volymer i förlagets klotband med skyddsomslag. Diskret namnteckning överst på förtitelsidan i Guds barmhärtighet. Skraplotter i första upplagans andra tryckning. 22,2 x 15,4 cm. 1965 g … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580287
- Titel
- Sista rompan
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2002
- Omfång
- 412 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- När den andra delen av trilogin Vargskinnet börjar är det år 1942, och kriget har gestaltat om livet för människorna i Svartvattnet. I byn ligger ett beredskapskompani inkvarterat. Hillevi Halvarssons dotter Myrten har hunnit bli vuxen. Kristin, som bor på norska sidan med sin nya släkt, lider en svår förlust genom kriget, och Elis, konstnären, som varit tillbaka i Norge sedan en tid, tar sig efter ockupationen över gränsen till Sverige. I den här berättelsen är det främst Myrtens och Elis fortsatta öden vi får följa. När kriget är slut flyttar Myrten till Stockholm för att utbilda sig inom posten, och bort från byn tar hon med sig en hemlighet. Inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om den. Och Elis lever vidare med sin hemlighet – om vem han är och var han kommer ifrån.Romanen utspelas på många andra platser än i Jämtland; i Stockholm, Oslo, den norska fjällvärlden, Värmland och Venedig. Men Svartvattnet finns alltid kvar för dem som flydde. De är som duvor, säger Hillevi. De kommer tillbaka. Kristin är fortfarande den genomgående berättaren i romanen, den som förbinder det gamla med det nya, den som kan se in i tiden. Hon känner glömskan sluta sig om minnena, men fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör en barngråt. Förr fanns till och med ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom. Sista rompan är en tättvävd och bred fortsättning på Guds barmhärtighet. Kerstin Ekman låter återigen en rik romanvärld växa fram, som i den tidigare serien Kvinnorna och staden, där livsöden och händelser flätas samman, de inre och de yttre, och där viktiga frågor ställs.Sista rompan blir huvudbok i Bonniers Bokklubb.
Albert Bonniers Förlag Första upplagan 9100580287 -
VARGSKINNET, SKRAPLOTTER
Inbunden bok. ALBERT BONNIERS FÖRLAG. 2003. 391 sidor.
Mycket gott skick. ART NR 11057
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEKALBERT BONNIERS FÖRLAG -
VARGSKINNET - SKRAPLOTTER
Inbunden bok. 2003. 391 sidor.
Mycket gott skick. NAMNTECKNING, ART NR 7653
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK -
Vargskinnet. Tre delar: Guds barmhärtighet, S...
Inbunden bok. Albert Bonniers Förlag. 1:a uppl. 2003. 392, 398, 412 sidor.
Nära nyskick. Skyddsomslag i mycket gott skick. Kerstin Ekman fina trilogi om Vargskinnet.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
Albert Bonniers Förlag 1:a 9100580880 -
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
-
Skraplotter - Vargskinnet 3
Albert Bonniers Förlag. 2003. Inbunden med skyddsomslag i mycket gott skick. Vargskinnet del 2. 633 g.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
9100580880 -
Vargskinnet Skraplotter
Inbunden bok. Albert Bonniers förlag. 2003. Inbunden.
Mycket gott skick. Skyddsomslag saknas.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
9100580880 -
SKRAPLOTTER - Bok nr 3 i trilogin "Vargskinne...
Bonniers 2003, 392 sid. Förlagets inbunda band med skyddsomslag. Nära nyskick/nyskick.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
9100580880 -
Vargskinnet, Skraplotter
Bonniers 2003 - 392s. Inb. Skyddsomslag. Bibl.stpl.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK -
Vargskinnet: Skraplotter
Albert Bonniers Förlag2004, inbunden, 392 sidor.
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK -
Skraplotter. Vargskinnet.
Roman. Tryckår 2003. ISBN 9100580880. Bonniers. Inbunden med skyddsomslag. Mycket gott skick, men solkfläckar på frampärmen under skyddsomslaget. 392 sidor. … läs mer
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK- ISBN
- 9100580880
- Titel
- Skraplotter
- Författare
- Ekman, Kerstin
- Förlag
- Albert Bonniers Förlag
- Utgivningsår
- 2003
- Omfång
- 392 sidor
- Bandtyp
- Inbunden
- Mått
- 160 x 223 mm Ryggbredd 29 mm
- Vikt
- 633 g
- Språk
- Svenska
- Baksidestext
- Ur inledningen:¿Det var allhelgonaafton hon kom. Underligt nog.Från allhelgona är det riktig vinter. Då har snön lagt sig. Det går inte längre att krafsa fram tranbärsrevor i myren. Frostklara dagar sätter sig tjädern i topp och haren har ömsat päls och tagit den vita på. De klara isarna på tjärnar och pluttar är översnöade, ja, allt som är svart och allt som har ruttnat i hösten är borta. De döda har frid och den erbjuds också åt de levande.Jag skulle åka med kyrkskjutsen till Röbäck på allhelgonadagen för att lägga en vitmossekrans på Myrtens grav. I högmässan fick jag väl gå för att vänta in Reine som skjutsar de gamla med taxi. Men jag tålde inte prästen. Hon bara röker och babblar, sa Elias och det hade han rätt i.Denna afton i skymningen satt Elias och jag i mitt kök med varsin kopp kaffe. Det var så tyst. Det hade snöat hela eftermiddagen och Elias spår var för länge sen borta. Nu föll snön bara flinga för flinga. Då hörde vi en bil. När vi märkte att den inte körde förbi utan stannade på landsvägen ovanför huset kikade vi förstås. Elias frågade vem det var men jag visste inte. Det var en liten röd bil.Ett fruntimmer. Hon steg ur och innan hon drog ihop kappan hann jag se kragen.Dä ä en präst, sa jag.Å fan, sa Elias. Marianne skulle ju inte sluta förrän te nyår.Det var vad vi trodde. Att nya prästen var ute och hälsade på de äldre som vi kallas. Då hörde vi henne knacka på. Inte så värst försynt.Dom ä som dammsugaragenter, sa Elias. Få dom in foten så ha du dom här. Bju´na inte på kaffe.Jag sa att jag gatt gå och öppna i alla fall. Och där stod hon, barhuvad i kylan. Men hon hade bra kängor.Det var en liten kropp med stadiga ben i tjocka svarta strumpor. Ansiktet var omålat. På sätt och vis såg hon ut som en flicka fast hon måste vara gott och väl i femtioårsåldern. Fötter och händer var barnsligt små. Hon var alldeles allvarlig. Man kunde tro att hon var rädd. Ögonen var ljust blå och satt ganska tätt ihop. Hon pressade ihop läpparna och stirrade. Säg nånting människa, tänkte jag. Det man efteråt mindes bäst i hennes ansikte var näsan. Den var bred och böjd och alldeles för stor för det åldrade flickansiktet.Goddag, sa hon.Ja, det var ovanligt. Elias brukar klaga över att det bara är hej och hejdå nuförtiden.Om hon nu var präst, sa han efteråt. En skjorta med rundkrage kan väl vemsomhelst gå in och köpa sig. Han ville ha det till att hon kom för att luras, att hon var en sån som åkte runt och stal från åldringar.Hon sträckte fram handen och sa ett namn som ingen av oss förstod. Vi hade aldrig hört det förr.Jag har kommit för att min mor ska vara född i det här huset, sa hon.Ja, då ha du komme fel, sa jag.Myrten Fjellström, bodde hon inte här?Sen minns jag inte riktigt. Det vart väl tyst. Jag tror jag backade mot kökssoffan och satte mig. Jag sa antagligen att det var nåt fel. Ett missförstånd. Myrten Fjellström hade inga barn. Eller om jag inte sa nånting alls. Jag vet inte.Att hon tog fram ett kuvert ur kappfickan kommer jag ihåg. Jag var kall om fingertopparna när jag skulle ta i det och jag fumlade så att Elias tog det i stället.Ingefrid, sa han. Ingefrid Mingus. Skulle det va namnet?Jag kallas Inga men jag är döpt till Ingefrid. Brevet fick jag från en advokat i Östersund, sa hon. Jag har ärvt min mor.¿
9100580880 -
-
Vargskinnet. Skraplotter.
Förlagsband med skyddsomslag. 2:a tryckningen. 2003
Inrikes enhetsfrakt Sverige: 62 SEK
Your country and preferred language.
Select your country Select languageDenna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får den bästa upplevelsen.
Stäng
Välkommen till Sveriges största bokhandel
Här finns så gott som allt som givits ut på den svenska bokmarknaden under de senaste hundra åren.
- Handla mot faktura och öppet köp i 21 dagar
- Oavsett vikt och antal artiklar handlar du till enhetsfrakt från samma säljare i samma kundvagn