Mediahistoria är ett forskningsområde som vuxit stort under 1990-talet framför allt i USA men också i våra nordiska grannländer. I Sverige är det dock först nu man börjat intressera sig för ämnet. För första gången på svenska berättas här om radions tekniska historia.
Den tekniska utvecklingen påverkar i hög grad etermedierna arbets- och programformer. De direktbilder från hela världen som dagligen förmedlas i tv-nyheterna vore en omöjlighet utan elektronisk bildreproduktionsteknik och ett utbyggt teledistributionsnät. Skillnaden mellan tv-rapporteringen från fotbolls-VM 1958 och VM-sändningarna 1998 är hisnande. T ex det vi idag menar med reportage vore en omöjlighet utan bärbar bandspelare eller mobil sändare. Programformer som telefonväkterier och telefontävlingar vore otänkbara utan telefonens vardaglighet och automatiserade telefonväxlar.
Radions och tv:s tekniska historia speglas också i vilka lokaler man disponerat, den tekniska personalens utbildning och vilka programformer allt detta resulterat i.
Carin Åberg visar hur de produktionstekniska förutsättningarna för radio och tv förändrats i takt med den tekniska utvecklingen. När Radiotjänst började de första sändningarna 1925 var det under ytterst primitiva förhållanden och med en mycket enkel utrustning, fjärran från de resurser som idag finns i radio- och tv-husen på Gärdet.

Carin Åberg (f1 955) är universitetslektor och internationellt känd radioforskare. Hon undervisar på Institutionen för journalistisk, media och kommunikation vid Stockholms universitet och medverkar i olika tidskrifter inom mediaområdet. Tidigare har hon hon varit ljudtekniker på Lokalradion och dåvarande Riksradion. Hösten 1999 framlägger hon doktorsavhandlingen The Sound of Radio, On Radio as Auditative Means of Communication, den första svenska avhandlingen om radios och tv:s tekniska historia.