Anita Desais nya bok Försvinnandekonstnären i översättning av Andreas Vesterlund.

Anita Desai räknas till en av världens riktigt stora och – på sitt unika stillsamma vis – tongivande författare. Hon har tilldelats otaliga internationella utmärkelser och brukar kallas "Indiens största författare som skriver på engelska". Eller som Daily Telegraph inplacerar henne – "en av de främsta engelskspråkiga författarna i modern tid". Enligt The Times är hon "Tolstojs arvtagare".

Född och uppvuxen i Indien, numera bosatt strax utanför New York City. Tidigare representerad på svenska med ett flertal romaner på olika svenska förlag. Nu kommer hennes senaste bok ut på svenska – på Bakhåll.

Försvinnandekonstnären innehåller tre berättelser – tre långnoveller eller om man så vill kortromaner – alla tre kretsar kring olika former av imponerande mästerverk som utförts i det fördolda.

Det är fråga om en viss sorts levnadskonstnärer, originella skapande själar, som aldrig röner någon uppmärksamhet i offentligheten utan väljer att för alltid stanna i de tillbakadragnas skara, i de tystlåtnas gåtfulla skrå. En av dem gör rent av en konst av att helt försvinna.

Den första berättelsen – "Den sista resans museum" – handlar om hur en ung tjänsteman på den indiska landsbygden blir ombedd att komma och besöka ett gigantiskt men helt okänt museum som inte är något annat museum likt. Uppbyggt av en excentrisk man som ingen i trakten begrep sig på. Han skapade ett livsverk för att sedan ge sig iväg och aldrig mer höras av. Den väldiga byggnaden har stått igenbommad i många år – tills nu, när berättaren baxar upp den tunga porten och stiger in...

Den andra berättelsen – "Översatt översättare" – är helt annorlunda till sin karaktär och handlar om hur en blyg och bortkommen medelålders kvinna, Prema, på ett skoljubileum återser sin glamorösa klasskamrat från gymnasiet, Tara. På den tiden pratade de aldrig med varandra, nu går det mycket lättare. Tara har blivit framgångsrik feministisk bokförläggare och erbjuder Prema att översätta en roman från ett undanskymt indiskt språk till engelska för utgivning på förlaget. Prema behärskar det ovanliga språket och ger sig i kast med uppgiften med ett brinnande engagemang. Kanske är det just beroende på att hennes engagemang är så hett som handlingen därefter får en synnerligen oväntad fortsättning.

Den tredje berättelsen – "Försvinnandekonstnären" – handlar om den adopterade Ravi som vuxit upp i den slottslika byggnaden på den höga kullen långt bortanför staden. Med lätt hand och med sitt impressionistiska och på samma gång detaljrika handlag berättar Desai om denne mans barndom som formar honom till en speciell särling.

Men med tiden decimeras familjen och den världsliga förmögenheten skingras.

En dag står Ravi ensam kvar i slottsruinen.
Det är då han i hemlighet börjar skapa det mest ofattbara mästerverket någonsin.

Ryktet om existensen av detta extraordinära verk sprids, än så länge bara i trängre kretsar.

Ett dokumentärfilmsteam från TV bestämmer sig. De tänker inte ge upp förrän de har knäckt koden och kommit den skygge konstnären in på livet. Det ska bli "good TV".